Fredag 10/9

Oden parkerar omkring 9.00 på morgonen på station I. Station I ligger på Yermak-platån, det är drygt 1250 m djupt och här kommer Atlantvattnet in i Arktis. Atlantvattnet är lite varmare, ofta plusgrader, och mer näringsrikt vilket fiskar ska tycka om.

Idag är det också sista isstationen och då även sista gången jag får gå på Arktis mäktiga is. Det är en underbar dag, isen glittrar, det är mycket sol och bra sikt. Lite kallt i vinden och isen visade sig bara vara 14 cm tjock vid kanten där meteorologerna gjorde sina experiment. Efter en stund kom det cirka 10 ismåsar och cirkulerade runt oss. Ismåsar är i princip helt vita och väldigt vackra. Det var första gången på cirka 6 veckor som jag hört ljud från djur. Och det var helt magiskt.

Precis när vi satte oss för att äta fredagsmiddag kom så äntligen en isbjörn! Det var den fjärde vi har sett under expeditionen och den cirklade runt båten ett tag innan den gav sig av mot solnedgången. Just det, nu blir det något mörkare på kvällarna. Som skymning.

Pingisfinalen spelades mellan Filip (styrman) och Flor (Forskare). Flor vann – Grattis!

Imorgon lämnar vi Arktis och påbörjar den drygt veckolånga resan tillbaka till Helsingborg. Och därför blir detta mitt sista inlägg i bloggen. Hoppas ni alla lärt er lite mer om polarforskning och Arktis spännande miljö. Det har i alla fall jag gjort. Allt gott och tack för mig!

Torsdag 9/9

Åter en hel resdag. Isen var tjock och vi stötte på problem. Därför valde styrmännen att försöka åka en bit söderut där isläget såg bättre ut på kartan. Chefsforskaren valde att flytta koordinater på station I för annars hinner vi inte vara där tillräckligt länge för att köra alla undersökningar. Vi får se vart isen bär oss.

Onsdag 8/9

Vi anlände till station X vid lunchtid. Station X ligger på Gakkelryggen har tillkommit efter ändringar i resplanen. Jag följde med Emma och tittade på när hon körde multinätet och hjälpte till vid provinsamlingen. Multinätet samlar in djurplankton och det har fem stycken håvar som stängs på olika havsdjup. Djurplankton finns i hela vattenkolumnen, men de allra flesta återfinns ner till cirka 50 m djup. De kan migrera, alltså röra sig upp och ner i vattnet beroende på var maten finns. Djurplankton i Arktis övervintrar och blir flera, kanske ända upp till fem år gamla. De är ganska stora och har ofta en röd vacker färg.

Biomassan, alltså mängden organismer, har under hela expeditionen visat sig vara låg. Det som fångas i näten är olika typer av djurplankton, några få räkor och ett par maneter. Vattnet som samlats in tas till labbet och där sorteras de olika arterna av djurplankton var för sig. Jag sorterade ut de större hoppkräftorna som heter Calanus Hyperborius. Jag skulle bara ta de större honorna som skiljs från hanarna genom att de har två röda streck på stjärten. Själv plockade Emma ut den andra, lite mindre sorten Calanus glacialis. Vi använder en glaspipett för att försiktigt suga in ett plankton i taget och de förs över till en petriskål.

På natten mellan onsdagen och torsdagen avslutas station X och vi fortsätter vår resa mot station I = sista stationen. Den ligger en bra bit bort och det beräknas ta 24 h innan vi är framme.

Tisdag 7/9

Hela tisdagen blev en resdag. Inget särskilt hände utan folk passade på att vila, träna, tvätta och spela pingis. En väldigt lugn dag. På kvällen firade vi att det var på dagen 30 år sedan Oden nådde Nordpolen för första gången!

Det norska fartyget Kronprins Haakon dök upp på AIS:en. Vi visste att de skulle ut på en expedition i närheten men de ska ”bara” till 87°N. Några forskare på Oden hade kontakt med norrmännen och det visade sig bland annat att de skulle tråla för att försöka få upp fisk. Trots att de hade trålat i flera dagar hade de bara fångat en pytteliten fisk. Det verkar således vara extremt fiskfattigt i de centrala delarna av Arktiska oceanen.

Måndag 6/9

Vaknar upp till dimma, blåst och lite lätt snöfall. Nu står vi parkerade i ett hela 2,8 km stort isflak och ska ta oss an station H under ungefär ett dygns tid. När de skulle parkera fick en säl, som låg och vilade på isen, hoppa ner i vattnet för att undkomma isknivarna. Och under sista isbrytningen for en polartorsk upp på ett isflak. De som är så svåra att fånga!

De försökte fiska med den stora fiskehåven under dagen men fick avbryta aktiviteten. Det var så strömt i vattnet att nätet åkte in under båten och höll på och trassla in sig i propellrarna. Vi satt och funderade lite på vad vi skulle ha gjort då? Finns det någon dykare ombord som skulle kunna trassla loss nätet? Sen kom vi på att vår helikopterpilot Ted varit djuphavsdykare i Nordsjön och han gillar lite galna uppdrag så han skulle säkert ha fixat det. Någon slags dykarutrustning ska också finnas ombord. Men som tur var behövdes det aldrig för de fick upp nätet i helt skick.

Söndag 5/9

Station Q avslutas tidigt på morgonen genom att fiskfällor hämtas in och vi ger oss av mot station H. Enligt beräkningar ska det ta ungefär ett halvt dygn att nå dit, men som alltid beror det på hur mycket is som kommer i vår väg. Alfabetsordningen återställs nu och efter H är det bara station I kvar innan vi lämnar isen och expeditionen tar slut. Kvar återstår då ungefär 9 dygn transit tillbaka till Helsingborg.

Idag är båten täckt av rimfrost och långa fina iskristaller har växt fram under natten. Utsikten över norra Grönlands solbelysta bergstoppar är bedårande vacker. Hit kommer jag aldrig komma igen och troligtvis aldrig mer till Arktis heller.

Rimfrost.

Styrmännen har hittat bra vägar runt stora isflak vilket gör att vi just nu mestadels färdas genom öppet hav med en snittfart på strax under 8 knop. När man bara ser vatten känns det märkligt att isen ligger runtomkring och lurar. Till och med kaptenen tycker att det känns skönt att undkomma isen som håller på att slutas för det ska vara den svåraste isen att bryta i hela Arktis. Just för att det är flerårsis som packats hårt ihop.

Lördag 4/9

Nu har en plats valts för station Q och Oden har stannat till. Havsdjupet på platsen är nästan 1000 m och i horisonten kan man skymta norra Grönlands kust och Kap Morris Jesup. En utsikt som i princip ingen människa sett från havet. Det här området är verkligen en blind fläck på forskarnas karta och all data som forskarna får fram om platsen är unikt. Det marina ekosystemet kommer att genomlysas med alla tänkbara undersökningar. Först ska fiskehåven, långrev och fiskfällor sättas ut. Efter det olika former av djurplanktonnät med undervattenskameror och sen samlas vatten från olika djup för vidare kemisk och biologisk analys. Kvällen kommer avrundas med att bottensediment tas upp och att iskärnor, snö och vatten samlas in från isen. 

Norra Grönland.

Preliminära resultat visar att området har väldigt låg nivå av biomassa. Vid tidigare mätstationer under expeditionen hittades mängder med djurplankton men på de senaste stoppen, efter vi lämnade Lomonosovryggen, har det varit både artfattigare och färre individer av varje sort. Kontinuerligt mäter forskarna på vilket djup det finns mest klorofyll, vilket kallas för klorofyllmax. Klorofyll är färgpigmenten som finns i organismer som utför fotosyntes och det maximala värdet visar var det finns mest fotosyntetiserande organismer som till exempel växtplankton och cyanobakterier. Havsdjupet för klorofyllmax har under expeditionen varierat mellan 27 – 40 m. Olika arter trivs på olika djup och är anpassade för olika mängd solljus. Förutom några polartorskar har även en vattensnigel (Clione) fångats i ett nät. Den är några centimeter lång och lever i havet som ett rovdjur där den fångar andra, mindre skalförsedda sniglar som den äter upp. Den har en vackert röd färg, vilken i princip alla djurplankton har här i Arktis. Färgen fungerar som en antioxidant och skyddar mot skadliga ämnen.

Forskarteamet som undersöker havsbotten upptäckte att djupet inte stämde alls på station Q. Det var flera hundra meter djupare än markerat på kartan. En stor del av världens havsbotten är ännu inte kartlagd och från detta område finns i princip inte någon data alls. Carlos berättade att de har en tunn lila linje inritat på sjökortet och det är egentligen djupmätningar gjorda av en man som driftade med ett isflak utmed norra Grönlands kust. Inte helt tillförlitliga data alltså.

Lördagskväll betyder huvudrätt och efterrätt. Efter det blev det puzzel och tillsammans klarade vi av att lägga hela! Nu är det bara en vecka kvar med forskning, sen styr vi hemåt. Vinnare av morotsleken blev Clare, Grattis!

Fredag 3/9

I morse tog det flera timmar innan styrmännen hittade en bra parkeringsplats. De vill lägga båten mot ett större isflak där det inte är allt för strömt så att inte båten riskerar att lossna mitt i arbetet. På platsen vi är nu är det mer som fläckar av is och nu syns flera vattenfyllda smältdammar på isflaken. Den isblåa färgen i dammarna är mer än välkommen och bryter av fint mot det vita och gråa som dominerar färgskalan i Arktislandskapet. Fler istoppar sticker också upp nu i det här området.

Vindstilla kväll.

Fredagskvällen var väldigt vacker, vindstilla, spegelblankt vatten, is av olika form och mycket öppet vatten. Till det en gråvit himmel. Idag gick det utmärkt att få upp väldigt fint bottensedimentprov. Denna plats har aldrig provtagits tidigare vilket gör den väldigt intressant ur forskningssynpunkt. Data som samlas in här är viktig för att de ska få en heltäckande bild av hur det marina ekosystemet mår.

Torsdag 2/9

Vaknar upp till tjock dimma utanför hyttfönstret. Helikoptern kommer stå stilla idag och isarbete är uteslutet när dimman är så pass tät som den är. En nyfiken isbjörn skulle kunna ta sig väldigt nära båten utan att den upptäcks och den säkerhetsrisken är vi inte beredda att ta. Vi far istället vidare för chefsforskaren Pauline vill väldigt gärna ta sig nära Grönland. Hon har börjat kalla den stationen för Q (=questionmark) eftersom den inte har någon exakt koordinat än utan den kommer hamna där isen tillåter.

Kemisterna samlar mer vatten på vägen och kvällen avrundas med blomkålssoppa och pannkakor. Som alltid på torsdagar.

Onsdag 1/9

Winter is coming! Nu är det kallt ute, -9C i morse, och nyis håller på att lägga sig på havet. Eftersom havsvattnet är väldigt salt i Arktiska oceanen har det en låg fryspunkt på cirka -1,8 C. Idag är det också superhalt på däck och vattenslangar har fryst ihop av kylan. Dimman kommer och går och precis som vanligt och luften är väldigt fuktig. Idag blir det mest resande för att hinna undan att isen sluts runt oss. Kemisterna ska samla vatten och det är cirka 3 200 m djupt där vi är nu. Efter att vattenprover tagits återstår ca 10 timmar analysarbete för Adam och hans medhjälpare Anna och Amanda. De mäter flera olika kemiska parametrar i havet som bland annat syrehalt, alkalinitet, pH och hur mycket löst koldioxid det finns i vattnet. De har två labb på båten för att få plats med sin utrustning. Maskinerna måste också vara ganska robusta för att klara av ”livet på båten” för det kan skaka till och det vibrera mycket.

Adam i kemilabbet.

Idag påbörjas sextondelsfinalerna i pingisturneringen. Jag misstänker att det kommer ta tid innan alla matcher spelats eftersom skiftarbetande pågår. Vissa jobbar mest på dagarna och andra ser man knappt för de arbetar på nätterna.